Landsting/regioner har som huvuduppgifter idag att ”ta hand om” sjukvård och kommunikationer. Bland sjukvårdsuppgifterna finns bl a att driva sjukhus och vårdcentraler. På lokal nivå sköts vissa sjukvårdsområden (äldreomsorgen) av kommunerna. När det gäller kommunikationer sköter staten via Vägverket och Banverket byggnation och underhåll av infrastrukturen; vägar och järnvägar. På lokalplanet finns även kommunalt ansvar för småvägar och lokalgator, främst i samhällen.
Den administrativa överbyggnaden för landsting och regioner omfattar såväl en politisk organisation med direktval av fullmäktige som en professionell tjänstemannaförvaltning.
Kostnaderna för att ”driva” landstingen/regionerna betalas via egna skatter samt statsbidrag.
Landstingen/regionerna är en ”mellanadministration” som saknar relevans i dagens samhälle. Det är en onödig och kostsam politisk och administrativ överbyggnad. Den nyligen avslutade utredningen, med förslag om 9-10 regioner i st f dagens ”små” landsting, är ett uttryck för, att den nuvarande indelningen inte är relevant i dagens samhälle. Motståndet mot detta regionförslag bottnar mest i ett eget ”revirtänkande” och sannolikt också trolig förlust av närhet till medborgarna. Denna närhet är emellertid redan borta, landstingen ligger ofta ”för långt bort” från medborgarnas vardag. Omstruktureringen inom t ex sjukvården sker inte i sällan i strid mot en stor folkopinion (t ex Uddevalla sjukhus/Näl). Revirtänkandet, t ex att ett antal politiska tjänster skulle försvinna, är inte relevant som skäl för att motsätta sig en förändring.
Utan landsting kan staten ta över ansvaret för de ”stora” sjukhusen, regionsjukhus o likn (Uddevalla sjukhus, Näl). Mindre sjukhus (Strömstad, Lysekil) kan antingen vara statens ansvar eller läggas under ett kommunalt ansvar, t ex ett kommunalförbund, som täcker sjukhusets huvudsakliga upptagningsområde, eller att en enskild kommun tar ansvaret. Patientkostnaderna belastas den kommun från vilken patienten kommer. För att skapa en lokal förankring/insyn i de stora sjukhusens drift kan till varje sjukhusledning knytas ett verksamhetsråd med representation för kommunerna i sjukhusets huvudsakliga upptagningsområde. En sådan lösning skulle lyfta fram kommunerna och ge dem större inflytande (makt) och närheten till medborgarna skulle bli tydligare.
Ansvaret för vårdcentralerna överförs i sin helhet till kommunerna. Detta skulle bl a få den positiva effekten att patienter svårligen skulle ”hamna mellan stolarna”. Medborgarna skulle komma närmare beslutsfattarna och sannolikt få större inflytande.
Att staten/kommunerna får ansvar för sjukvården innebär inte att ”driften” av sjukvården måste ske i offentlig regi. Såväl sjukhus som vårdcentraler kan mycket väl drivas av privata aktörer, men under myndigheternas kontroll och ansvar. Ansvar kan inte delegeras.
Eftersom infrastrukturen redan idag i praktiken är helt statens ansvar finns det egentligen ingen anledning att ha en särskild administration för hur denna infrastruktur ska utnyttjas. Oftast sköts redan idag kommunikationerna av företag, som upphandlas av landsting/regioner. Denna upphandling kan väl så effektivt skötas av länsstyrelsen eller motsvarande organ i statens regi. Läns/regionstyrelser har ju att tillvarata, att länets/regionens behov och önskemål tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Någon större utökad roll blir det m a o inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar