Socialliberalismens grundstenar

Dagens politiska debatt för i stor utsträckning med utgångspunkt från olika praktiska och akuta händelser/aktiviteter. Vad som saknas är en diskussion av ideologier. Folkpartiet säger sig stå för ett socialliberalt synsätt. De nya moderaterna har närmat sig de socialliberala värderingarna. Socialdemokraterna har i praktiken närmat sig ett socialliberalt synsätt. Centern, kristdemokraterna och miljöpartiet är i grunden socialliberala, med vissa specialfrågor som sticker ut. Det enda riksdagsparti, som står för en väsentligt annorlunda ideologi, är vänsterpartiet. Med tanke på, att det svenska politiska livet i praktiken styrs av socialliberala värderingar, kan det vara på sin plats, att analysera vad detta borde innebära i praktiskt politiskt handlande.

Grundvärderingar

Frihet är, att jag som individ kan göra vad jag själv vill göra utan faktiskt tvång från andra individer, så länge mina handlingar inte inskränker andra individers frihet att göra vad de vill.

En grundläggande rättigheten är frihet från faktiskt tvång, d v s jag ska själv få bestämma över mina handlingar, inte var tvingad till en viss handling av någon utomstående, individ eller organisation. Rättigheterna är negativa eller positiva. De negativa innebär, att jag som individ inte förbjuds att tycka eller göra vissa saker, t ex yttrandefrihet, religionsfrihet, mötesfrihet, rörelsefrihet, organisationsfrihet. De positiva innebär, att jag som individ har rätt att begära t ex välfärd, utbildning och sjukvård.

Resursfördelningen kan inte analyseras utan att ta upp begreppet jämlikhet. Liberalen är intresserad av jämlikhet i fördelning inte jämlik fördelning. För att acceptera en ojämlik fördelning krävs, att den upplevs som rättvis. En fördelning är rättvis, om de samlade resurserna gör, att de sämst ställda får det bättre än om fördelningen varit jämlik.

Med statsmakten menas hela den offentliga sektorn, på lokal, regional och nationell nivå. Med stat följer tvång, vilket skapar ett grundläggande dilemma för liberalismens frihetsbegrepp. Staten är en organisation med monopol på tvångsmakt över invånarna, men samtidigt en garant för frihet, rättigheter och en rättvis resursfördelning. Grundfrågan för liberalen blir att bestämma statens funktioner och de regler som krävs för en fungerande liberal stat.

Liberalismen behöver det offentliga – där vi måste anpassa oss till varandra – och det privata – där vi får göra vad vi vill. Liberalismen är avsedd att försvara individen mot intrång från det omgivande samhället. En annan distinktion, som också benämns offentlig-privat, är hur och i vilka former, som aktiviteter bedrivs, t ex sjukvård och utbildning. I dessa fall handlar det inte om de olika sfärerna, utan om vem som är huvudman för verksamheten.

Ram för politiskt praktisk handlande

Det som presenterats kan sammanfattas på följande sätt för att etablera en ram och vissa riktlinjer för praktiskt politiskt handlande och som grund för politiska ställningstaganden.

Grundteser

1) Jag har som individ frihet att göra vad jag själv vill göra utan faktiskt tvång från andra individer, så länge mina handlingar inte inskränker andra individers frihet att göra vad de vill göra.
2) Jag har som individ vissa i konstitution eller grundlag negativa rättigheter, d v s jag garanteras vissa friheter, samt vissa i dessa eller andra lagar etablerade positiva rättigheter.
3) Fördelning av samhällets resurser ska ske på ett rättvist sätt. Det innebär, att jag som individ i en viss situation ska samma rätt till samhällets resurser som alla andra i samma situation.

Statens roll

Med staten avses den offentliga sektorns institutioner, regering och riskdag, landsting och kommuner. Statens roll kan sammanfattas på följande sätt:

1) Statens huvudroll är att garantera den individuella friheten och individernas tillgång till olika rättigheter samt verka för en rättvis fördelning av samhällets resurser.
2) Staten äger rätt att applicera olika tvångsregler via lagar och andra regler fastställda med medborgarnas samtycke.
3) Statens tvångsmedel kan sätta upp villkor, skapa förutsättningar samt införa förbud för individens handlingar.

Förbuden kan grundas på följande skäl:

1) Tvångsmedel i form av förbud kan accepteras om individens handling är skadlig eller farlig för omgivningen på ett signifikant sätt.
2) Förbud som begränsar en individs handlingar, vilka inte påverkar andra, accepteras i princip inte.
3) Förbud som grundar sig på moraliska (traditioner, kultur, etc.) accepteras i princip inte.

Förbud enligt punkterna 2) och 3) kan dock accepteras om de inte strider mot de tre grundteserna samt att beteendet eller handlingen är signifikativt skadliga för omgivningen.


DE FLESTA SVENSKAR KAN SÄKERT STÄLLA UPP PÅ DESSA VÄRDERINGAR
LÅT DETTA BLI EN LEDSTJÄRNA INFÖR VALET 2010
I FOLKPARTIETS VALPROGRAM